Flyplansresan, alltid första steget...
13.30 Gud vad flygplatser är långsamma. En timme för att komma in, men äntligen! Han möta Calle vid hans gate i två minuter, han har blivit så stor. En vuxen Calle, med stubb o allt - även fast han alldeles nyss var 12. Vilket betyder att jag ochså blivit stor... ush. Jag tror jag helst vill vara en liten flicka.
21.10 Nu har planet landat i Doha och jag börjar bli trött, och inse vad fan jag håller på med. Jag måste vara galen. Tror inte jag insåg att jag faktiskt gör det här förän nu, och det är ju asläskigt! Jag är galen. Men men, jag ska utnyttja min galenskap väl. Men jag anser fortfarande att jag är galen och att det är läskigt. Och spännande. Jag är imponerad av att syster o mor lät mig kliva på planet. Jag vet inte om jag kunnat släppa iväg er ;) men tack för att jag får göra det här :) <3 Massor med kramar till syster, familjen, twiin och alla där hemma, vi ses i maj <3
03.00 Att lyssna på David Hodges får mig alltid att må bättre. Jag blir lugn och centrerad på något sätt. Så nu sitter jag o lyssnar på honom och känner att jag lätt kan vila här i någon timme, o sen vidare på planet. Kära sömn :) När jag nyss var o kollade om jag fått någon gate ännu, så upptäckte jag ljuva vilo rum. Med lutade stolar, nedsatt belysning och tystnad. Där ska jag spendera nästa övernattning ;) dessutom såg jag att det finns overnight transfer accommodations - vadå överdrift?! Men vilo rummet ska jag satsa på - kan någon påminna mig? Jag älskar flygplatser förresten, dom e härliga - elr det kanske bara är David Hodges som gör det ;) Hursomhelst, nu blir det lite godnatt (och bara därför kom just ett spädbarn till platsen brevid mig) - för jag kommer fram mitt på dagen.... Sov gott :) <3
Kommentarer
Trackback
