Att vara given en möjlighet
Nu har jag varit på CAP i lite mer än en vecka och jag älskar det. Flickorna där är underbara, så trevliga och roliga. Det är verkligen underbart att vara där!
Det jag gör är teckning och pyssel, vilket betyder att jag (med Eileens hjälp) köpt kritor och ritblock så att de nu har varsitt att rita i varje dag jag kommer. Vi har ritat varandra, blommor skuggor, former mm. Vi använder färgpennor, kritor, skuggor och pensel. Det är så kul att se dem ta till sig nya koncept och använda dem. Idag gjorde jag en vanlig femkantig stjärna vilket fascinerande alla så lektionen tog ett sidospår och alla fick lära sig rita en stjärna utan att lyfta pennan. Det blev massa skratt och glada utrop av look sister! Så härliga människor. Jag ser fram emot att spendera min tid här!
Jag vill passa på har att berättad lite mer om flickorna på CAP.
Alla har varit utsatta för våld eller trafficking på något sätt och har blivit räddade från det livet. Vissa har själva varit utsatta för trafficking. Vissa har föräldrar som sålt deras systrar, och därför inte är trygga i sin hem miljö - de är näst att bli sålda. Tyvärr är trafficking och Kamlaris industrin så stark i Nepal att det på flera sätt krävs av familjen att de säljer sina döttrar, vilket är otroligt sorgligt. Ett flertal att flickorna på CAP kommer även från underhållnings industrin, dvs de har jag jobbat med att sälja sex. Jag vet inte de enskilda flickornas bakgrund, men jag vet att dom är otroligt lyckligt lottade som hamnat på CAP och får ett nytt och bättre liv.
Så om någon är intresserad så får ni gärna hjälpa mig stödja dem. Antingen via att hjälpa mig med att köpa material etc för mina lektioner med dom så vi kan fortsätta göra roliga projekt. Tillexepel skulle jag vilja måla skor med dom, men behöver då köpa det till alla flickorna. Så om någon vill stödja ett sådant projekt far ni gärna höra av er.
Det andra sättet att bidra till dessa flickors liv är att stödja ett projekt de sysslar med som kallas SAXO. Varje dag jobbar flickorna med att sy super fina väskor som de sedan säljer via projektets samarbete org i Frankrike eller till volontärer. De arbetar 2-6 timmar per dag, och får betalt för sitt arbete. Genom det har arbetet tjänar de mer än de flesta tjänster i Nepal, så det är ett arbete som verkligen värderas. Överskottet från var väska går ochså till att stödja centret så flickorna kan fortsätta bo, undervisas och arbeta där. Och de är så noggranna och dedikterade till arbetet. Så om någon är intresserad av att köpa deras väskor så kan jag ta med några hem. Dom är super fina, och med en namn lapp så man vet vem som har gjort väskan. Så underbart.
Jag ska iallafall ha minst en till mig.
Dessa flickor är så godhärtade att det är ett fullkomlig nöje att spendera min tid med dem. Igår lärde dem mig alla färger på Nepali, vilket innebar mycket repetion från min sida, och tålamod och massa skratt från deras sida. Det var underbart kul. Bland det första som hand idag var att de frågade "what is this sister?" Och pekade på något gult med ett stort leende. Efter några ögonblicks fundering kunde jag säga "gulafi" och de alla log större, imponerade över att jag kom ihåg, och startade full genomgång igen. Det var underbart. Efter att vi haft våran lektion idag så sätt vi och spelade spel, de har lärt oss deras klassiska spel. Det är superkul men svårt, lite som biljard. Men det bästa är det runt; skrattande och glada minder, både tillsammans och åt varandra. Det är så underbart hur språk barriärer och samhällsskillnader bara faller bort och vi helt enkelt har roligt tillsammans. Innan vi gick idag så hade de en hejdå ceremoni för Eileen på hennes sista dag, med sång, dans och tika. Det var spontant och oplanerat, men tanken bakom det så underbar och det var helt fantastiskt. Jag <3 alla underbar människor på CAP!
Sanctuary House
Nyheter om min fortsätta tid i Nepal kommer här! På söndag flyttar jag in i Gitas House med de underbara flickorna där. Och jag kommer troligen att bo där resten av min tid. Det känns helt underbart kul! Jag kommer att bo i Sanctuary House, hur coolt är inte det? Och få spendera massor med tid med dessa underbara människor och hjälpa dem. Det ska bli fantastiskt. Dessutom är jag därmed kvar i Dhapasi och kommer kunna fortsätta besöka både CAP och baby orphanage. Dessutom ligger Volunteer House precis bredvid så jag kan gå dit varje dag för lite Internet tid, andra volontärer och varm dusch. Hihi, lite fuskigt lyx ;)
Så, snart bor jag i Sanctuary House :D
Så, snart bor jag i Sanctuary House :D
Kärlek och vänskap på Valentines Day
Alla hjärtans dag var underbart! Så många härliga människor :) vi var över 250 där, barn från NOH, barnen från Skylark hostel, lärare från Skylark och alla underbara människor inblandade. Det bjöds på massa framträdanden av barnen, som var så duktiga! Det är helt otroligt!
Resten tänker jag låta bilder och videor på g+ berätta, för bilder säjer ju mer än tusen ord :)
Resten tänker jag låta bilder och videor på g+ berätta, för bilder säjer ju mer än tusen ord :)
Hoppas ni alla hade en härliga alla hjärtans dag där hemma! <3
En vanlig tisdag
Hej där!
Nu sitter jag på OR2K och har ätit lunch fika och allmänt hängt. Snart ska vi åka till Durbar Square och servera curry ^^
Under förmiddagen har Mariana och Linn häckar grönsaker, medans jag och Eileen var på CAP, ett center för kvinnor räddade från trafficking och våld. Vi hade lite engelska, pratade om länder och sen fick flickorna syn på att jag satt och ritade så plötsligt fick jag hålla en teckningskurs ^^
Och nu, så är det en halv dag senare för jag glömde att skicka texten. Så curry på kvällen vilket var kul, det är bättre nu när det blivit ljusare och man kan se vad man gör ;)
Jag håller på att komma in i min nya rutin, CAP på morgonen där jag ska ha tecknings kurs och pussel, vara med Eileen när hon har engelska med dem, och sen till baby orphanage för att krama söötnosarna där ;) så, bra dagar :)
Vi håller fortfarande på med alla hjärtans dag och jag har nu skrivit namn på över 200 kuvert och vi är i processen att para ihop kort med namn, vilket är extremt svårt. Så vi hoppas att vi blir klara till imorgon! :D
Under förmiddagen har Mariana och Linn häckar grönsaker, medans jag och Eileen var på CAP, ett center för kvinnor räddade från trafficking och våld. Vi hade lite engelska, pratade om länder och sen fick flickorna syn på att jag satt och ritade så plötsligt fick jag hålla en teckningskurs ^^
Och nu, så är det en halv dag senare för jag glömde att skicka texten. Så curry på kvällen vilket var kul, det är bättre nu när det blivit ljusare och man kan se vad man gör ;)
Jag håller på att komma in i min nya rutin, CAP på morgonen där jag ska ha tecknings kurs och pussel, vara med Eileen när hon har engelska med dem, och sen till baby orphanage för att krama söötnosarna där ;) så, bra dagar :)
Vi håller fortfarande på med alla hjärtans dag och jag har nu skrivit namn på över 200 kuvert och vi är i processen att para ihop kort med namn, vilket är extremt svårt. Så vi hoppas att vi blir klara till imorgon! :D
Att ha Himalayas i bakgrunden är lite som att vara i ett vykort
Idag har varit en super fin dag, varm och solig. När jag o Eileen var på CAP fick vi gå in och sätta oss och plugga för det var för varmt i solen - heja brun hy ^^
Nu sitter jag i bussen påväg hem från baby orphanage och skriver, och det är så fint ute! Borta i horisonten kan man se himalaya med snötäckta bergstoppar! Så vackert! Har inte sett ända bort till de snöiga bergen tidigare, bara de gröna som omger Kathmandu.
Jag kommer nog spendera de näst kommande veckorna med Eileen på CAP vid lunchtid för deras lektioner, och sen vidare till babysarna för att krama dem innan vi åker hem för middag :) babysarna är såå sööta! Jag har koll på de flesta flickorna nu; sapriya som är äldre, Shailey som hänger på Eileen, Stuti som hänger på mig, Reacher som är halft handikappad och super sööt, och en av pojkarna heter arika. Så några het jag fått in, och börjar ochså lära mig nepali bättre vilket är kul.
Jag är fortfarande kass, men Eileen tränar mig för fullt på att säga vad jag heter, hur jag mår, min ålder och vårt jag kommer ifrån. Men jag kan endel; tack, hej, god, inte god, bra, dåligt, kom, block, penna :)
Det verkar iallafall som jag har något att göra varje dag nu, CAP och babysar m Eileen, och sen har vi movie night varje kväll. Bra liv det här ;)
"Hemma" i VH håller jag och Mariana på med alla hjärtans dag saker, jag är i fullt sjå med att skriva namn på alla vara fina kuvert :) imorse han jag till fyra av fem hus, så bara ett hus kvar och sen alla Skylark hostel elever :) så snart har alla Sina fina alla hjärtans dag kuvert att få kort i, jag ska lägga upp bilder på vara reaktioner senare :) den har vi kvar lite deklarationer etc så det ska bli kul att se vad vi hinner med :) alla barnen kommer bli glada, vi är iaf över exalterade :)
Puss till er där hemma!
Nu sitter jag i bussen påväg hem från baby orphanage och skriver, och det är så fint ute! Borta i horisonten kan man se himalaya med snötäckta bergstoppar! Så vackert! Har inte sett ända bort till de snöiga bergen tidigare, bara de gröna som omger Kathmandu.
Jag kommer nog spendera de näst kommande veckorna med Eileen på CAP vid lunchtid för deras lektioner, och sen vidare till babysarna för att krama dem innan vi åker hem för middag :) babysarna är såå sööta! Jag har koll på de flesta flickorna nu; sapriya som är äldre, Shailey som hänger på Eileen, Stuti som hänger på mig, Reacher som är halft handikappad och super sööt, och en av pojkarna heter arika. Så några het jag fått in, och börjar ochså lära mig nepali bättre vilket är kul.
Jag är fortfarande kass, men Eileen tränar mig för fullt på att säga vad jag heter, hur jag mår, min ålder och vårt jag kommer ifrån. Men jag kan endel; tack, hej, god, inte god, bra, dåligt, kom, block, penna :)
Det verkar iallafall som jag har något att göra varje dag nu, CAP och babysar m Eileen, och sen har vi movie night varje kväll. Bra liv det här ;)
"Hemma" i VH håller jag och Mariana på med alla hjärtans dag saker, jag är i fullt sjå med att skriva namn på alla vara fina kuvert :) imorse han jag till fyra av fem hus, så bara ett hus kvar och sen alla Skylark hostel elever :) så snart har alla Sina fina alla hjärtans dag kuvert att få kort i, jag ska lägga upp bilder på vara reaktioner senare :) den har vi kvar lite deklarationer etc så det ska bli kul att se vad vi hinner med :) alla barnen kommer bli glada, vi är iaf över exalterade :)
Puss till er där hemma!
Mysiga dagar, seglar förbi.
Nu var det länge sedan jag skrev här. Så lite om veckan som gått. Måndag var jag i Homeschool som vanligt, och barnen var åhså sööta som vanligt :)
Tisdag var det curry without worry så jag och Mariana hackade grönsaker. Sedan träffade vi Eileen i Thamel och satt på OR2K ett tag, åt crepes och drack varm choklad. Tillbaka till Durbar Square blev det sen för att servera curryn, och det var då Eileen hittade valpen som nu bott hos oss. Vi döpte henne till Siley och har haft förhoppningar om att hon ska få bo i VH, men hon kommer nog få flytta till Sudip. Hursomhelst är hon supersööt och gosig, för tillfället sovande i Eileens knä :)
I onsdags var jag och besökte två skolor för att välja min nästa placering. Idag var jag tillbaka på ena skolan, Greenland och hade fyra klasser där men jag gillade det inte riktigt. Det är så öppet, man störs av ljudet från alla sex klassrum, och det finns redan tillräckligt med lärare.. så vi får se, jag kanske lyckas få vara på CAP om jag vill istället. Men vi får se hur det blir.
Igår var en intressant dag då vi var på ett bröllop. Det var Sudips klasskompis syster som gifte sig, så vi åkte ut till ingenstans och såg ett nepalesiskt bröllop med alla kvinnor i Sina röda glittrande saris och en konfunderande process som jag ärligttalat inte riktigt fattade allt av - det ingick tex nästan två timmar av att bruden släkt en i taget badade parets fötter av okänd anledning. Men intressant var det iaf, förutom att jag var förskyld och fick anstränga mig för att inte somna xD vi var ochså jätte fina i vara kurtas, min var mörk turkos och röd *yhey*, först kändes det konstigt att gå runt i de nepalesiska kläderna, men i slutet av dagen hade jag bestämt mig för att jag älskar byxorna - dom e super bekväma :D
Just nu försöker jag bekämpa min förkylning och intensiva önskan att sova genom att titta på Sanctuary med de andra volontärerna ^^ ett härligt tidsfördriv :)
Hoppas ni har det bra där hemma :) <3 <3
Tisdag var det curry without worry så jag och Mariana hackade grönsaker. Sedan träffade vi Eileen i Thamel och satt på OR2K ett tag, åt crepes och drack varm choklad. Tillbaka till Durbar Square blev det sen för att servera curryn, och det var då Eileen hittade valpen som nu bott hos oss. Vi döpte henne till Siley och har haft förhoppningar om att hon ska få bo i VH, men hon kommer nog få flytta till Sudip. Hursomhelst är hon supersööt och gosig, för tillfället sovande i Eileens knä :)
I onsdags var jag och besökte två skolor för att välja min nästa placering. Idag var jag tillbaka på ena skolan, Greenland och hade fyra klasser där men jag gillade det inte riktigt. Det är så öppet, man störs av ljudet från alla sex klassrum, och det finns redan tillräckligt med lärare.. så vi får se, jag kanske lyckas få vara på CAP om jag vill istället. Men vi får se hur det blir.
Igår var en intressant dag då vi var på ett bröllop. Det var Sudips klasskompis syster som gifte sig, så vi åkte ut till ingenstans och såg ett nepalesiskt bröllop med alla kvinnor i Sina röda glittrande saris och en konfunderande process som jag ärligttalat inte riktigt fattade allt av - det ingick tex nästan två timmar av att bruden släkt en i taget badade parets fötter av okänd anledning. Men intressant var det iaf, förutom att jag var förskyld och fick anstränga mig för att inte somna xD vi var ochså jätte fina i vara kurtas, min var mörk turkos och röd *yhey*, först kändes det konstigt att gå runt i de nepalesiska kläderna, men i slutet av dagen hade jag bestämt mig för att jag älskar byxorna - dom e super bekväma :D
Just nu försöker jag bekämpa min förkylning och intensiva önskan att sova genom att titta på Sanctuary med de andra volontärerna ^^ ett härligt tidsfördriv :)
Hoppas ni har det bra där hemma :) <3 <3
Flickor som Kabita är våran framtid, och det är värt guld
Godmorgon :)
Idag var jag uppe och sprang, men det blev ingen träning för alla behöver plugga till veckans test. Dom är så duktiga och hängivna till sina studier att man blir lite stolt.
Idag ska jag och Mariana börja förbereda för alla hjärtans dag och handla papper för att göra blommor och andra prydnader. Det ska bli kul och vi får se vad som händer.
Lördag spenderades dels vid Papas och sen tog vi Kabita, en av flickorna i Papas House, och åkte till Eileens placement. Hon är på ett baby barnhem med så små sööta babysas som hänger på en och kramas och pussas. Två steg innanför dörren och jag bar redan på ett barn. Lite senare fick jag söötnosen Stuti i famnen och har henne resten av vår tid där, så sööt och kramgo! Barnen verkligen älskar att få lite uppmärksamhet och det märks att det är något de behöver. Dom har spenderat sina första är på gatan eller i en buske, och är nu tillsammans med tio andra småbarn, några vuxna, inga leksaker och ett ganska sparsamt liv. Uppmärksamhet är allt.
Det var härligt att se hur mycket de uppskattade vårt besök, och jag är glad att jag vet att Eileen går dit varje dag. Att dessutom ta med Kabita dit var superkul, hon var knappt varit utanför Dhapasi så det blev ett stort äventyr för henne. Bliresan hade hon svårt för (förståeligt om man nästan aldrig åkt bil), men det var så värt att se henne le med alla småbarnen omkring och det känns verkligen viktigt att ge NOH barnen sådana chanser. Jag är glad att jag pratat mycket med Tamara och Michael och vet att det värderas att ge barnen erfarenheter och att de just nu jobbar på att ta fram praktik platser för de äldre. Det är så viktigt att ge NOH barnen goda chanser även för livet efter skolan så vi vet att deras liv kommer bli bättre tack vara oss. Jag blir alldeles fluffig inombords när jag tänker på hur mycket Papa, alla donors och människor här gör för dom har barnen. Det är verkligen betydelsefullt.
Söndagen spenderades ochså som en helg, även fäste det var en vardag, och jag åkte med Mariana på hennes orientering. Så jag, Mariana och Sarita åkte till Durbar Square, där kungligheterna bodde förr, och där den mänskliga manifestationen av guddinan bor - hon är guddinan och överröst med rikedom från att hon är fyra till ca 11, sen väljs en ny, och den gamla måste leva i ensamhet hela sitt liv, inga barn inge giftermål bara äran att varit guddina. Väldigt sorgligt tycker jag.
Hursomhelst, vi gjorde lite shopping och köpte oss varsin Yak, aka tjock mysiga sjal :) och gjorde en pakt att gå tillbaka o köpa fler. Och andra saker. Så det blev en trevlig utedag med besök i palatset, ända upp på nionde våningen, lite handlande i Thamel och goda Jerrys (socker kringla med socker och mer socker - mums). Ochså köpte vi godis påvägen hem - Yhey :)
Och idag blir det som sagt Valentines Day förberedande innan jag går till Homeschool. Så en härlig helg helt enkelt :D
Ett annat sätt att se på utbildning och vad språk innebär. Är det regler att bemästra, eller ett verktyg för kommunikation. Det verkar variera.
Det är otroligt hur annorlunda utbildningssystemet ser ut har jämfört med hemma.
Det kurser jag gått på universitetet under hösten har knappt någon möjlig tillämpning här, även fast det är något jag skulle vilja genomföra. Att använda äventyr, naturen och lek för att lära ligger för långt bort.
För mig handlar utbildning om förståelse och att lära sig använda sin kunskap för att tillämpa den, vilket är varför jag har sett så stor potential i natur och äventyr. Men förståelse är inte i fokus här.
I Homeschool i Papas house har jag lärt mig hur eleverna tar till sig engelska, och hur de lär sig använda den.
Redan på den mest grundläggande lever är det väldigt annorlunda. Här handlar allt om stavning. Fem åringarna kan utantill stava till national blomman rodedendro (jag stavade säkert fel). Och de kan lätt skriva "my name is..." straxt efter de lärt sig bokstäver, men de vet inte vad de just skrev. Läraren skriver något och de repeterar tills de kan det.
Så stava kan de. Men inte ens 12 åringarna i klassen kan svara på enkel läsförståelse. Igår gjorde jag Social med de äldre och vi läste ur boken; next to astrids house there is a post office. At the post office the villagers can send and receive letters. Till detta förklarar jag noggrant varje del tills de verkar förstå, och vi tar lite hjälp av läraren. Sen kommer frågan; why do people need a post office? Och dom har ingen aning. Ingen som helst.
Visst, dom är nybörjare på engelska, men det visar hur det verkligen fungerar. Förståelsen existerar inte.
Likadant i matte; de kan rabbla gångertabellen till tio på 20 sek, men frågar jag vad 3*5, eller även 7*10 är så måste dom ga igenom tabellen från början. För de har ingen aning om vad gånger konceptet innebär. Det jag sa om prickar förut funkade inte riktigt, för de förstår inte riktigt att 3*5 är fem grupper med tre som räknas ihop. Det är som om jag talar ett helt annat språk (vilket jag gör, men matte ska ju vara universiellt).
Och lika funkar det hos de äldre åldrarna där de faktiskt är bra på att prata engelska och man lätt kan ha ett samtal. Men sammanhang och förståelse finns fortfarande inte. De kan inte riktigt gissa betydelsen av ett ord från sammanhanget. Och det är så insatt i hur de lär att det inte går att ändra alldeles enkelt.
Igår pratade jag med en av de 16 åriga pojkarna och frågade vad deras prov handlar om (hela den har veckan är prov för alla klasser). Det handlar i engelskan om stavning och grammatik. Jag frågade om de har läsförståelse, men han verkade tycka att hela konceptet var ganska konstigt även fast han förstod vad jag menade - i hans värld handlar engelska om stavning och grammatik, inte riktigt innehållet. Och det är förresten jätte svårt att förhöra om grammatik när jag är helt ovetande i ämnet. Hur ska jag veta vilket som är en proposition?!
Så, att undervisa själv kommer bli intressant. Jag kommer inte kunna göra något av de spännande saker jag skulle vilja, men det ska bli intressant att utmana dem med faktiskt förståelse.
Tänk om Manisha och Juno kunde få lära sig att A inte bara är A as in apple!
Det är en stor utmaning, men förhoppningsvis kan jag förmedla lite förståelse. Det kommer inte gå att förändra något som är så satt i tradition, men kanske lyckas jag utveckla det lite och få några att ta ett steg mot faktiskt förståelse för det engelska språket och matematik. Kanske Juno och Manisha kan se att det finns massor av ord på A! Och kanske några kan förstå vad gånger är.
Hursomhelst så ser jag framemot det, svårigheter och allt.
Det kurser jag gått på universitetet under hösten har knappt någon möjlig tillämpning här, även fast det är något jag skulle vilja genomföra. Att använda äventyr, naturen och lek för att lära ligger för långt bort.
För mig handlar utbildning om förståelse och att lära sig använda sin kunskap för att tillämpa den, vilket är varför jag har sett så stor potential i natur och äventyr. Men förståelse är inte i fokus här.
I Homeschool i Papas house har jag lärt mig hur eleverna tar till sig engelska, och hur de lär sig använda den.
Redan på den mest grundläggande lever är det väldigt annorlunda. Här handlar allt om stavning. Fem åringarna kan utantill stava till national blomman rodedendro (jag stavade säkert fel). Och de kan lätt skriva "my name is..." straxt efter de lärt sig bokstäver, men de vet inte vad de just skrev. Läraren skriver något och de repeterar tills de kan det.
Så stava kan de. Men inte ens 12 åringarna i klassen kan svara på enkel läsförståelse. Igår gjorde jag Social med de äldre och vi läste ur boken; next to astrids house there is a post office. At the post office the villagers can send and receive letters. Till detta förklarar jag noggrant varje del tills de verkar förstå, och vi tar lite hjälp av läraren. Sen kommer frågan; why do people need a post office? Och dom har ingen aning. Ingen som helst.
Visst, dom är nybörjare på engelska, men det visar hur det verkligen fungerar. Förståelsen existerar inte.
Likadant i matte; de kan rabbla gångertabellen till tio på 20 sek, men frågar jag vad 3*5, eller även 7*10 är så måste dom ga igenom tabellen från början. För de har ingen aning om vad gånger konceptet innebär. Det jag sa om prickar förut funkade inte riktigt, för de förstår inte riktigt att 3*5 är fem grupper med tre som räknas ihop. Det är som om jag talar ett helt annat språk (vilket jag gör, men matte ska ju vara universiellt).
Och lika funkar det hos de äldre åldrarna där de faktiskt är bra på att prata engelska och man lätt kan ha ett samtal. Men sammanhang och förståelse finns fortfarande inte. De kan inte riktigt gissa betydelsen av ett ord från sammanhanget. Och det är så insatt i hur de lär att det inte går att ändra alldeles enkelt.
Igår pratade jag med en av de 16 åriga pojkarna och frågade vad deras prov handlar om (hela den har veckan är prov för alla klasser). Det handlar i engelskan om stavning och grammatik. Jag frågade om de har läsförståelse, men han verkade tycka att hela konceptet var ganska konstigt även fast han förstod vad jag menade - i hans värld handlar engelska om stavning och grammatik, inte riktigt innehållet. Och det är förresten jätte svårt att förhöra om grammatik när jag är helt ovetande i ämnet. Hur ska jag veta vilket som är en proposition?!
Så, att undervisa själv kommer bli intressant. Jag kommer inte kunna göra något av de spännande saker jag skulle vilja, men det ska bli intressant att utmana dem med faktiskt förståelse.
Tänk om Manisha och Juno kunde få lära sig att A inte bara är A as in apple!
Det är en stor utmaning, men förhoppningsvis kan jag förmedla lite förståelse. Det kommer inte gå att förändra något som är så satt i tradition, men kanske lyckas jag utveckla det lite och få några att ta ett steg mot faktiskt förståelse för det engelska språket och matematik. Kanske Juno och Manisha kan se att det finns massor av ord på A! Och kanske några kan förstå vad gånger är.
Hursomhelst så ser jag framemot det, svårigheter och allt.
