sparkling on the go

Idag vaknade vi vid sju, åt vår frukost och klev sedan in i bussen. Innan vi begav oss till Kampala och vidare till entebbe (framme vid sju på kvällen) så stannade vi vid parkens vattenfall och gick en 40min promenad i gassande solsken (helt galet varmt) med en underbar utsikt. Två super fina vattenfall som började regna mysigt på oss när vi kom nära vilket var underbart befriande! :) och vid det vattenfall vi gick nära (som regnade på oss) blev det en super vacker regnbåge som helt gjorde min dag :)
Vi satt ialladall i värdens varmaste bil, och pga myggor/flugor kunde vi inte öppna föstrerna så vi typ dog. Efter en jättelång varm bit påväg mot Kampala, med alla påväg att sommna, så stannade vi till vid en liten marknad och köpte färsk frukt - Annanasen var seriöst att dö för! Helt underbart god, och dessutom köpte vi mumsiga mini bananer :) Efter att ha nått Red Chili i Kampala bytte vi till en trång vanlig bil (jag och frida trrängda i baksätet med Graham som tog up 1,5 platser!) men det var mysigt iaf med en pratsam chafför och en mp3 full med Glee :) Men bästa delen av resan var när vi åkte förbi en gigantisk reklam skylt för Glee - en såndär som är typ trre pers hög :D
Väl i entebbe avslutades dagen på faze med mumsigt mat, och Frida påminde mig om att jag snart fyller år.. Ush vad tiden går snabbt! Men vilken tur att man har kul iallafall ;)

Idag vaknade vi super super tidigt i fortfarande fuktiga tält, och fick ta med vår frukost i bilen för att hinna med färjan över Nilen till parkens "aktiva" del. Vårt safari började med flodhästar vid strandkanten redan innan va fått vår guide och kunde köra ut på den gröna savannen. Vi körde i närmare 4 timmar och på vägen såg vi elefanter, giraffer, massor av olika rådjursliknande djur och en sköldpadda (Jays favorit på hela safarit). En del av vägen satt vi och tjejen från usa/Etiopien på taket. Det var roligt men varmt och guppigt. Vi såg en fisk som simmat upp med vattnet när det regnade dagen innan, och våran guide, George, fångade den för att ha som lunch. Efter vi suttit ett tag på taket kom vi fram till vattnet, där massor av flodhästar befann sig.

Efter en frukost med pankakor (mums), varm choklad och te satte vi oss i bilen som skulle ta oss till Red Chilli Camp vid Murchison. Det var vår lilla grupp och en kille som hette Alex i bilen när vi startade i Kampala, men på vägen plockade vi upp tre med-students från Amerika (en kanadensare, en från Kalifornien och en som kom från Etiopien men pluggade i Kalifornien). Sen åkte vi länge tills vi kom till en liten stad där vi kunde äta lunch. Vi åt kyckling fajitas, som var ganska goda. Sen satte vi oss i bilen igen och åkte i några timmar till (african-massage väg ^^), tills vi kom till lägret. Vi såg flera babianer efter att vi kom in i nationalparken. Väl i lägret tilldelades vi våra tält där vi kunde dumpa våra väskor. Kvällen spenderades främst med att lära känna personerna i våran bil, vilka visade sig vara intressanta människor. Senare träffade vi också några brittiska med-students som visade trolleri trick (major confusion) och fick oss att spela Jungle Speed (skit kul och förvirrande spel!), vilket Frida vann efter att hon övertalats att spela ;) HEJA FRITZ :)
Efter segern bestämde vi oss för att sluta på topp och gick och la oss. Vårat tält vår nr 12 så vi fick gå en liten bit, men mittemellan iaf ingen flodhäst eller vårtsvin (som vandrade fritt på tält platsen och var super sööta men fula). Vårat tält var tyvärr alldeles fuktigt, men jag somnade som en liten bebis iallafall ;)

Idag vaknade jag mitt i natten till regn, åska och blixt... och på morgonen öste regnet fortfarande så det blev ingen dag vid polen.
Efter lunch hoppade vi på en buss till Kampala vilket var super varmt och trångt. Det gick förvånadavärt snabbt (iallafall tills vi nådde stan) och ganska snart bytte vi till bodaboda (härligt vindig tur) till Red Chili vandrarhem. Jag och Frida hittade omedelbart en liten pool i solen och gassade oss.
Till middag blev det pizza och Graham fann din awsome - Jay hävdade att det uttrycket bara kan användas när det är himmelskt (awe=tillbe gud, annars borde ohhsome användas) så graham gick ner på knä och hyllade kocken - så roligt xD Red Chili var ett så mysigt ställe med en härlig beach känsla, och tom the dorms kändes hemtrevliga (me like myggnät - man känner sig som en prinsessa :) )
Senare, påväg till rummet utbrast Frida entusiastiskt "Där är en apa! Nej, det var en katt" - jag dog! ^^

Idag hade vi ännu en dag i skolan med hantverk och fick idag testa på att göra korgar (svårt!). Vi diskuterade även projektets framtid och flickorna var positiva till iden om en bok så vi pratade endel om kultur och skillnaden mellan vara länder vilket var super intressant (man kände sig lite som en kändis när alla frågade frågor hela tiden ^^). Vi fick dessutom ett underbart framträdande av flera av flickorna med dans - de var så duktiga och kunde röra sig så bra! Riktigt kul att se!
På eftermiddagen lämnade vi skolan och tog bodaboda till ett Hotel med pool för att njuta av solen. Det var så härligt! Jag hade världens godset juice av färkspressad passionsfrukt :) mums! Efter massa bad och sol upg vi en tur i turist shopen och hittade lite sööta saker. Middag blev på point 4 med mer indiskt :)

Idag har vädret varit lite halvdant med massa regn då och då - men det är endå super varmt :)
Vi började med frukost (naturligtvis) som var helt okay, dessutom hade de mini bananer som var underbara! ^^
Vi åkte in på en supermarket och "handlade" - Jay behövde ersättning för de kläder flygplatsen tappat bort och jag o firas köpte juice och mentos (mums).
Efter att ha undflytt regnet och suttit inne ett tag åkte vi till Mary Reparatrix :) Vi fick träffa madame Jessica (rektor) och rund tur i skolan - överallt stod folk och tvättade (alla buskar täckta i kläder) vilket var lite speciellt, men tydligen tvätt dag. Vi fick träffa alla flickorna i Enterprise gruppen och testa deras hantverk vilket var super intressant. Jag fick göra pärlor av tidningspapper vilket våt kul, men jag våt inte så bra på att rulla tight. Sen fick jag testa att fläta med "trådar" av ngn lokal planta - vilket var helt sjukt svårt! Jag skulle ta över och under och runt och under igen och sen göra samma med nästa färg at andra hållet, typ. Förvirrande - jag fick super koncentrera, men de blev endå inte så fina som de hon bredvid mig gjorde för mina blev bara Massa mellanrum och tyvärr var vi tvunga att går på lunch precis när jag började lyckas ordentligt. Lunchen var konstig, den smakade nästan ingenting och det fanns inget tuggmotstånd. Vi pratade med Graham och Jay om att skriva berättelser, vilket de tyckte var bra, så förhoppningsvis får nästa årskurs göra det. Efter lunchen fick vi se datasalen, där två nya datorer stod (med coola draken på), som vi har samlat ihop pengar till.
Sen åkte vi tillbaka till hotellet och försökte se det senaste glee avsnittet men det gick dåligt, så vi tittade på gamla avsnitt istället vilket ochså var super mysigt :) efter att ha lyckats fördriva tiden i en evighet började det bli mörkt så vi gick till en härlig indisk restaurang. Maten var jätte god, vi delade på flera olika förrätter vilket var mumsigt :) sen testade jag ochså spiced tea vilket var intressant ^^ Jag och Graham hade världens diskussion om religion och så pratade vi om allt möjligt - super mysigt kväll (bortsett från de läskigt spindlarna bakom Frida). Den var tillbaka till hotellet och efterräkningar min o Fridas privata karaoke stund (yhey!) och kampanj på att döda spindlar (vilket består av Frida panikslaget slå på dem med en sko ^^ ) tog kvällen slut :)

Efter att ha kmit av flyget, och oroat oss för Fridas korta pass tid, så var Jays väska försvunnen. Jag och Frida upptäckte när vi satt och väntade "när de vuxna pratade" att det var asvarmt (yhey) och Frida gjorde snabbt ombyte till shorts. Efter det spenderade vi en kvart på flygplatsen med att göra gymnastik övningar tills Jay insåg att hans väska var helt väck.

Okay, now I´ve pushed this in front of me for too long. I just never seem to get to it, but now, Im going to spend the coming week writing about Northern Ireland. The only problem is; I don’t know where to start.

Tomorrow I start the spring term (MY LAST!) and I can´t believe I’m an entire autumn away from coming home. I miss traveling around, I miss never being still, I miss the people, and I miss the views. Mostly, I miss the other IFYEs. So I guess that it were I´ll start; The other IFYEs, and why they made the trip.

Hosts changed constantly, as did the sites we visited. But we remained constant. In the beginning we were just accidentally traveling together; we meet and saw the same thing. But as everything around us constantly changed, we still had each other and pretty soon that was all that mattered.

It might seem cruel, but after three weeks, Me, Jesa and Luzia spend our time complaining to each other. How our hosts were annoying, why people was so disturbed, how ignorantly dumb certain people seemed, how unbelievably prone everyone is to be drunk out of their wits and where Northern Irish people really hadn’t thought stuff through.  Though it’s a bit horrible that we sat together and complained as much as we could, but that didn’t matter. We felt the same things, and as long as we didn’t openly insult someone – what’s wrong with bonding over peoples flaws? Plus, we had some great laughs out of it too. And we were together.

After all that stress, sitting down together was always the best. Just being together, doing nothing. Those are my favorite times. Walking in the mountains that beautiful day the last week was so great. It was so still, just walking, no requirements, just being together. We had the best conversation coming back down, about language and Jesa’s reaction to our alphabets – it was so simple and so much fun!

Things like that are important, it doesn’t matter how many sites you see, it’s who you see them with. One of my favorite views is that of a lonely lake, just in nowhere – only because me and Luzia has such great times sitting and doing nothing there. Or the view in Donegal – beautiful in itself but even more so because of our failed attempts to smile in the pictures, and just because we saw it together. And the beach in north, made so much cooler by the fact that we laughed so hard when we drown down it.

One of the best moments with all of us was in Kesh, at the Knockout Challenge. There was so many fun activities, one of my favorites was the wheelbarrow part. It started out pretty good, each of us pushing another in the wheelbarrow. Until it was Martins turn to be pushed – I tried and failed, so soon all four of us struggled to together push him up the lane. It was quite funny. And I remember one of the funniest things ever said by Jesa; after the challenge had left all of us wet part from her, she proudly announced that she was still dry – but by the time she said it realized her mistake. To late though, she was wet pretty soon too.

And who can forget the time we spend in the car terrified from John or Fred’s driving. They were insane! There was no stop! Though terrifying, we had a great time, especially when going four laps around a roundabout only to return half a minute later to take three more laps and realizing we were on the right track the first time.

I remember when in Fermanagh, when all us girl were changing out of our wetsuit and back to normal clothes. Me, Luzia and Michaela had tried banana boat while Martin and Jesa took a tour on a canoe. Apparently, the three of us had chosen wrong as Jesa had had the BEST TIME. Firstly, her description of how she was sitting pretty much in the air as Martin way heavier in the other end (and Jesa being the smallest girl ever) was quite amusing, but her emphasis didn’t lie on that. What we missed was the guide. An apparently super-hot blond guide named Paul. Apparently, his body was worth licking chocolate of. We laughed so hard. I miss all that.

Being with all the IFYEs has been so great, and I will really miss everyone. Our lives entwined for a bit, and it seems too great to let go. I´ve just scratched the surface of our adventures, just begun to remember all the thing we´ve done. And the more I think about it, the more I can remember and the more I want to write. But I´ll quite here, for today.

There is so many small things that matters, so many small precious memories. For example, how Jesa decided to use my hair as mustache when she could. That such small un-important detail, but still, it’s so strong. This December, I cut my hair, and my first thought when coming home was: Oh, No! I just cut of Jesa’s mustache!